

Vet inte hur många gånger jag kört förbi skylten "Kristianopel" ner ett par kilometer mot havet och tänkt "Där är det nog jättefint. Dit måste jag åka någon gång..." Nu har jag gjort det, och jag ska definitivt åka dit igen!!! Mysig liten småbåtshamn, café, gränder med fantastiska små hus inbäddade i underbart rufsigt blommiga trädgårdar, gammal medeltidskyrka - som att gå i en liten sagostad! Jag ville inte fota folks privata bostäder, så när vi kom fram till "
Rosengården" bara ryckte det i höger pekfinger! Denna är ett mellanting mellan privat och öppen trädgård som minst sagt specialiserat sig på rosor. Den var härligt vild och gammal - en del rosor växte nästan som lianer!

Trädgårdens paradnummer är utan tvekan "Princess Marie". Den största klätterros jag sett i hela mitt liv! (Också det enda namn som sate sig i huvudet. De andra gled runt lika lätt som en "Mamma Scan-köttbulle" i en teflånpanna utan att fastna.) Den höll sig uppe med hjälp av en korsgång av rosenbågar, och hade det inte varit för att vi var ett helt gäng så hade jag nog gått fram och till baka och fascinerats än.

Jag var uppenbarligen inte den enda som blev helt betagen, för de som bodde på och drev stället berättade att det var ungefär 80 personer i kö på att få köpa en planta. Då tänkte jag att OK, det går nog snabbare att hitta den någon annan stans för den rosen ska vi definitivt försöka med!

Annars var det den mest inspirerande rosen-handel jag varit på, man ville liksom bara köpa varenda planta! (Helst några fina små askar inne i den lilla butiken också...) Men, dit åker jag igen någon annan dag! Undrar om Princess Marie får fina nypon? Kan vara värt att åka och undersöka framåt höstkanten...

Prinsessan själv på nära håll: