Skir klematis möter rostigt järn

Kunde inte hålla mig, var tvungen att åka till trädgårdsbutiken och köpa det allra nödvändigaste till min nya "järnglob"! Jag hade tänkt mig en skir klematis, och fastnade för "Pink Fantasy". Denna är tänkt att växa som en marktäckare och även klättra upp lite i globen. Lite silver i form av "ekblad" samt en näva, Roxanne, passade också bra tycker jag. Nu är jag bara på jakt efter ett snyggt gräs också. Något åt brons med fina vippor... Någon som har ett bra förslag? Sen blir det nog lite som är vackert på försommaren och lite lökar också. Och en massa silverarv... Men, det får bli en annan gång!

Döende träd får en ny chans

Vi har ett körsbärsträd i vår trädgård som bara blivit värre och värre de år vi bott här. Vi har försökt rädda det men stammen är angripen i marknivå så det är nog bara att inse fakta... Det kommer att dö. Stubbar är det tråkigaste jag vet så det får bli basen i en rabatt istället. Det blir en ganska skön tyngd att ha en "trädruin" i den. Då är den liksom inte bara utslängd på gräsmattan... På sikt hoppas jag att det ska klättra en klätterhortensia i trädet, men då får jag nog flytta om lite för nu står det tätt! En vit ros (Climbing Iceberg) ska förhoppningsvis svinga sig mot ljuset också.
I andra änden av rabatten ska en rostig "järnkreation" stå, lite lagom inbäddad av krypande klematis och marktäckare... Mer om detta när jag har hunnit fixa färdigt - än så länge har jag bara grävt ut formen och planterat runt trädet. Jag vågar dessutom utlova fler trädgårdsprydnader, men dessa måste fixas lite med först... Jag kan knappt bärga mig - måste nog ut i boa och måla lite!

Tankar om tid

Nu har jag fyllt 30 - och det känns jättebra! Ofta känner man dock att tiden går så snabbt, och att den dessutom går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Det är väl också därför jag (som alla andra) nu flera gånger fått kommentaren "Jaha, hur känns det nu då? Nu är du verkligen inte någon ungdom längre, utan definitivt vuxen!" Och ja, tiden går fort, men man tenderar att glömma en viktig detalj; att man hunnit med så mycket! Det var min man som sa detta när vi födelsedags-fikade. Han hade i sin tur hört det av en vän. Det gäller att tänka på vad man gjort under tiden som gått, inte på själva tiden. Och ärligt talat, tiden finns ju faktiskt egentligen inte, men alla våra minnen finns ju! Det har hänt otroligt mycket sen jag fyllde 25. Jag har t ex fått två små underbara barn och flyttat till ett hus, gift mig och publicerat min första vetenskapliga artikel. Om man tänker att jag lyckats klämma in allt detta på bara fem år så känns det inte alls som om tiden gått så snabbt. Det har ju hänt så otroligt mycket. Det är som sagt det man gjort; bildat familj, skaffat utbildning, jobb, rest etc., inte tiden som gått, som räknas!

Slutligen vill jag bara framföra till den eventuella läsare som kanske fyllt både 40, 50 eller ännu mer, och som tänker "Lilla gumman, bara 30 och tror att hon kan och har varit med om så mycket - vänta bara... You ain´t seen nothing yet!" Just det! Det är ju det jag menar.

Man ska inte tänka på tiden som gått

utan på det man har gjort

Azur-riddarsporrar: toppenfina och tåliga

Håller på att flytta runt lite i rabatterna och konstaterar att azur-riddarsporrar är bland de bästa perenner jag har - och jag har massor av dem! Extra kul eftersom varenda en är ättlingar (eller orginal) från en fröpåse jag köpte för flera år sedan. De skiftar i färg från vitt, via isblått till riktigt azur-blått. Vilken färg plantan har vet man först när den börjar blomma. Därför har jag i dag flyttat runt dom i finrabatten lite. De riktigt blå gör sig bäst som ett stort blått hav, medan de vita och isblå ska få dansa runt med små marktäckande rosa rosor. Dessa levde en tynande tillvaro när vi flyttade in, men nu har de fått ny jord och verkar trivas bra igen! De enkla små riddarsporrarna väver in sig fint i sina grannar och är inte alls så pråliga och majestätiska som sina förädlade släktingar. De ser snarare ut som något man faktiskt skulle kunna hitta i naturen. Det kan man nog snart i närheten av vår trädgård, för de fröförökar sig fantastiskt och är hur tåliga i vind och torka som helst! (Trädgårdsriddarsporrar skulle nog få mjöldagg av att bara lyftas ur bakluckan hemma hos oss...)

Har inte sett dessa perenner i handeln, så om någon skulle vara sugen så är det bara att höra av sig på sommararetrunt@gmail.com så kan jag skicka frön! (Funkar även bra som snittblomma, här tillsammans med bl a daggkåpa, rosenskära och salvia.)

Fartygsromantik

Vad är det som gör gamla fartyg så speciella? De står för äventyr, rikedomar, romantik och längtan, människans stävan att vara herrar över naturen...

När vi gick längs älvstranden i Göteborg, och Ostindiefararen Götheborg låg i sin hemmahamn, var jag bara tvungen att ta fram kameran. Masterna i kvällsljuset, ett band som spelar i närheten, folk som strosar... En mycket trevlig kväll.

Det är något med ljuset...

...som gör Lökken så speciellt. Allt blir liksom vackert och alla grälla färger mattas av till behagliga, naturliga toner. Med havets brusande i bakgrunden rinner all stress och andra negativa känslor av. Man kan inte annat än må bra. Hit åkte jag på somrarna som barn och nu har jag varit här med min egen familj. Cirkeln är på något sätt sluten, och det är förhoppningsvis inte sista gången jag sparkar av mig skorna och går ut en bit i de rullande vågorna. Att mina "highwater-jeans" inte designats för så högt vatten, och blir lite våta, gör ingenting. Undrar vad en tavla av "Skagern-målarna" kostar? Äsch, ska nog göra ett canvas-tryck av vårt eget bästa semesterfoto istället. Det vore ett fint semesterminne att ha i vardagsrummet. Kanske ihop med en burk med snäckorna och stenarna jag plockade...

Även om säsongen går mot sitt slut finns det fiskare som kommer direkt från havet med nyfångade krabbor och torsk-fiskar som de säljer från båten efter att ha dragit upp den på stranden mha traktor.

Det vassa gräset som växer på klitterna är så otroligt vackert just där.

Här är det inte tal om att angöra en brygga, utan här dras båtarna upp på land.

Bruksparken Huseby är skön avkoppling

Ett par mil utanför Växjö ligger Huseby bruk. Det är en trevlig bruksmiljö med slott, stallar, smedja och andra bruksbyggnader. Det fungerar lite som ett museum och har även en liten park som är mysig, men inte alltför välskött. Det gör dock ingenting - det gör bara att man känner att det (och man själv) duger som det är. Att gå genom bågar av spaljerade äppelträd ner till en bänk och sätta sig i solen och dricka en sur-loka (= Loka Citron) i all enkelhet är underbart. Spaljerade äpplen är förresten det mysigaste som finns - slår till och med rosenspaljeer.

Positiv överraskning

I går var vi bjudna på middag, och då är det ju kul att kunna ta med en blombukett från egna trädgården. (Faktiskt en av alla anledningarna att ha en sådan tycker jag.) Först trodde jag inte att jag skulle lyckas skrapa ihop något vettigt - det finns inte så mycket blommor i vår trädgård än. (Särskilt inte just nu.) Man vill ju inte ta den enda rosen som blommar på en buske heller. Därför blev jag väldigt glad och överraskad när jag lyckades skrapa ihop till denna bukett! De inspirerade mig faktiskt till att vilja göra en rabatt med just: salvia, vit azur-riddarsporre, rosenskära och daggkåpa. Får se om det inte blir något sådant... I alla fall salvian och azur-riddarsporren tål ju torka och vind bra.


För övrigt har jag varit väldigt trött i dag. När jag sa detta till min dotter på snart tre år var hon väldigt förstående:
-Men Pajja och Mia är väääldigt pigga! sa hon.
Dessa två låtsas-kompisar har varit med i stort sett hela sommaren och åkt i bilen bakom oss när vi rest land och rike runt. Bra med låtsas-kompisar att ta till med när föräldrarna inte orkar. Jag ska nog skaffa mig en låtsas-städtant som får ta vid när jag inte orkar!