Min absoluta älsklingsträdgård

Vid havet utanför Göteborg ligger farmors sommarställe och den vackraste trädgård jag vet. Där var jag mycket på somrarna när jag var liten, och det är nog faktiskt där som mitt eget intresse för trädgård först vaknade.

Nepeta och stäppsalvia är vackert tillsammans,

och letar sig gärna ut genom sprickor i murarna.

Trädgården är uppbyggd i terasser som sluttar ner mot en havsvik med en liten småbåtshamn. På båda sidorna reser sig bergknallar som ramar in trädgården. I kombination med huset och ett högt staket gör bergen att det nästan alltid är ganska så lugnt i trädgården, även om det annars är en ganska så blåsig plats. Om man sitter på husets lilla förstukvist, kan man blicka ut över hela trädgården, båthuset och även skymta vattnet och en gammal fiskebåt i trä mellan träden....

New Dawn klättrar upp för en av bergssidorna.

Nere vid bryggan integreras en liten rabatt fint med berget.

Farmors favoritfärg är blått och det syns tydligt i hela trädgården. På senare år har det även smugit sig in röda vallmor som skapar en skönt busig kontrast till de välordnade murarna.

Det är farmors pappa som anlagt hela trädgården, murat alla murar och lagt alla gångar. Stenarna fanns på tomten, och han har verkligen lyckats göra det bästa av vad som fanns på platsen. Farmor har berättat att han älskade att lägga sten och rulla stora stenbummlingar. Han satte ryggen mot dem och tog spjärn med benen. Den här trädgården är utan tvekan min största inspirationskälla vad gäller trädgård. Jag tycker att den är ett ypperligt exempel på vad som kan skapas när man utgår ifrån vad som finns på plats och utnyttjar de naturliga förutsättningarna.

På väg ner till bryggan går man förbi en doftande honungsros, som nästan helt tagit över

ett gammalt äppelträd och nu letar sig vidare upp för berget.

Lichtkönigin Lucia lyser verkligen upp, och doftar helt ljuvligt...

(Remonterar gör den också, står alltså givetvis på önskelistan!)

För att komma till den terasserade delen av trädgården går man igenom detta vackra spjälstaket där en klätterhortensia huserar fritt. Staketet har "alltid" funnits där och bidrar starkt till trädgårdens karaktär. Nu är det dags för skrapning och målning igen, men visst är det vackert när det är lite slitet också?

Hoppas att ni också har ett smultronställe

någonstans att ständigt återkomma till!

Kram!