Azur-riddarsporrar: toppenfina och tåliga

Håller på att flytta runt lite i rabatterna och konstaterar att azur-riddarsporrar är bland de bästa perenner jag har - och jag har massor av dem! Extra kul eftersom varenda en är ättlingar (eller orginal) från en fröpåse jag köpte för flera år sedan. De skiftar i färg från vitt, via isblått till riktigt azur-blått. Vilken färg plantan har vet man först när den börjar blomma. Därför har jag i dag flyttat runt dom i finrabatten lite. De riktigt blå gör sig bäst som ett stort blått hav, medan de vita och isblå ska få dansa runt med små marktäckande rosa rosor. Dessa levde en tynande tillvaro när vi flyttade in, men nu har de fått ny jord och verkar trivas bra igen! De enkla små riddarsporrarna väver in sig fint i sina grannar och är inte alls så pråliga och majestätiska som sina förädlade släktingar. De ser snarare ut som något man faktiskt skulle kunna hitta i naturen. Det kan man nog snart i närheten av vår trädgård, för de fröförökar sig fantastiskt och är hur tåliga i vind och torka som helst! (Trädgårdsriddarsporrar skulle nog få mjöldagg av att bara lyftas ur bakluckan hemma hos oss...)

Har inte sett dessa perenner i handeln, så om någon skulle vara sugen så är det bara att höra av sig på sommararetrunt@gmail.com så kan jag skicka frön! (Funkar även bra som snittblomma, här tillsammans med bl a daggkåpa, rosenskära och salvia.)