Döende träd får en ny chans

Vi har ett körsbärsträd i vår trädgård som bara blivit värre och värre de år vi bott här. Vi har försökt rädda det men stammen är angripen i marknivå så det är nog bara att inse fakta... Det kommer att dö. Stubbar är det tråkigaste jag vet så det får bli basen i en rabatt istället. Det blir en ganska skön tyngd att ha en "trädruin" i den. Då är den liksom inte bara utslängd på gräsmattan... På sikt hoppas jag att det ska klättra en klätterhortensia i trädet, men då får jag nog flytta om lite för nu står det tätt! En vit ros (Climbing Iceberg) ska förhoppningsvis svinga sig mot ljuset också.
I andra änden av rabatten ska en rostig "järnkreation" stå, lite lagom inbäddad av krypande klematis och marktäckare... Mer om detta när jag har hunnit fixa färdigt - än så länge har jag bara grävt ut formen och planterat runt trädet. Jag vågar dessutom utlova fler trädgårdsprydnader, men dessa måste fixas lite med först... Jag kan knappt bärga mig - måste nog ut i boa och måla lite!

Tankar om tid

Nu har jag fyllt 30 - och det känns jättebra! Ofta känner man dock att tiden går så snabbt, och att den dessutom går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Det är väl också därför jag (som alla andra) nu flera gånger fått kommentaren "Jaha, hur känns det nu då? Nu är du verkligen inte någon ungdom längre, utan definitivt vuxen!" Och ja, tiden går fort, men man tenderar att glömma en viktig detalj; att man hunnit med så mycket! Det var min man som sa detta när vi födelsedags-fikade. Han hade i sin tur hört det av en vän. Det gäller att tänka på vad man gjort under tiden som gått, inte på själva tiden. Och ärligt talat, tiden finns ju faktiskt egentligen inte, men alla våra minnen finns ju! Det har hänt otroligt mycket sen jag fyllde 25. Jag har t ex fått två små underbara barn och flyttat till ett hus, gift mig och publicerat min första vetenskapliga artikel. Om man tänker att jag lyckats klämma in allt detta på bara fem år så känns det inte alls som om tiden gått så snabbt. Det har ju hänt så otroligt mycket. Det är som sagt det man gjort; bildat familj, skaffat utbildning, jobb, rest etc., inte tiden som gått, som räknas!

Slutligen vill jag bara framföra till den eventuella läsare som kanske fyllt både 40, 50 eller ännu mer, och som tänker "Lilla gumman, bara 30 och tror att hon kan och har varit med om så mycket - vänta bara... You ain´t seen nothing yet!" Just det! Det är ju det jag menar.

Man ska inte tänka på tiden som gått

utan på det man har gjort

Azur-riddarsporrar: toppenfina och tåliga

Håller på att flytta runt lite i rabatterna och konstaterar att azur-riddarsporrar är bland de bästa perenner jag har - och jag har massor av dem! Extra kul eftersom varenda en är ättlingar (eller orginal) från en fröpåse jag köpte för flera år sedan. De skiftar i färg från vitt, via isblått till riktigt azur-blått. Vilken färg plantan har vet man först när den börjar blomma. Därför har jag i dag flyttat runt dom i finrabatten lite. De riktigt blå gör sig bäst som ett stort blått hav, medan de vita och isblå ska få dansa runt med små marktäckande rosa rosor. Dessa levde en tynande tillvaro när vi flyttade in, men nu har de fått ny jord och verkar trivas bra igen! De enkla små riddarsporrarna väver in sig fint i sina grannar och är inte alls så pråliga och majestätiska som sina förädlade släktingar. De ser snarare ut som något man faktiskt skulle kunna hitta i naturen. Det kan man nog snart i närheten av vår trädgård, för de fröförökar sig fantastiskt och är hur tåliga i vind och torka som helst! (Trädgårdsriddarsporrar skulle nog få mjöldagg av att bara lyftas ur bakluckan hemma hos oss...)

Har inte sett dessa perenner i handeln, så om någon skulle vara sugen så är det bara att höra av sig på sommararetrunt@gmail.com så kan jag skicka frön! (Funkar även bra som snittblomma, här tillsammans med bl a daggkåpa, rosenskära och salvia.)

Fartygsromantik

Vad är det som gör gamla fartyg så speciella? De står för äventyr, rikedomar, romantik och längtan, människans stävan att vara herrar över naturen...

När vi gick längs älvstranden i Göteborg, och Ostindiefararen Götheborg låg i sin hemmahamn, var jag bara tvungen att ta fram kameran. Masterna i kvällsljuset, ett band som spelar i närheten, folk som strosar... En mycket trevlig kväll.

Det är något med ljuset...

...som gör Lökken så speciellt. Allt blir liksom vackert och alla grälla färger mattas av till behagliga, naturliga toner. Med havets brusande i bakgrunden rinner all stress och andra negativa känslor av. Man kan inte annat än må bra. Hit åkte jag på somrarna som barn och nu har jag varit här med min egen familj. Cirkeln är på något sätt sluten, och det är förhoppningsvis inte sista gången jag sparkar av mig skorna och går ut en bit i de rullande vågorna. Att mina "highwater-jeans" inte designats för så högt vatten, och blir lite våta, gör ingenting. Undrar vad en tavla av "Skagern-målarna" kostar? Äsch, ska nog göra ett canvas-tryck av vårt eget bästa semesterfoto istället. Det vore ett fint semesterminne att ha i vardagsrummet. Kanske ihop med en burk med snäckorna och stenarna jag plockade...

Även om säsongen går mot sitt slut finns det fiskare som kommer direkt från havet med nyfångade krabbor och torsk-fiskar som de säljer från båten efter att ha dragit upp den på stranden mha traktor.

Det vassa gräset som växer på klitterna är så otroligt vackert just där.

Här är det inte tal om att angöra en brygga, utan här dras båtarna upp på land.

Bruksparken Huseby är skön avkoppling

Ett par mil utanför Växjö ligger Huseby bruk. Det är en trevlig bruksmiljö med slott, stallar, smedja och andra bruksbyggnader. Det fungerar lite som ett museum och har även en liten park som är mysig, men inte alltför välskött. Det gör dock ingenting - det gör bara att man känner att det (och man själv) duger som det är. Att gå genom bågar av spaljerade äppelträd ner till en bänk och sätta sig i solen och dricka en sur-loka (= Loka Citron) i all enkelhet är underbart. Spaljerade äpplen är förresten det mysigaste som finns - slår till och med rosenspaljeer.

Positiv överraskning

I går var vi bjudna på middag, och då är det ju kul att kunna ta med en blombukett från egna trädgården. (Faktiskt en av alla anledningarna att ha en sådan tycker jag.) Först trodde jag inte att jag skulle lyckas skrapa ihop något vettigt - det finns inte så mycket blommor i vår trädgård än. (Särskilt inte just nu.) Man vill ju inte ta den enda rosen som blommar på en buske heller. Därför blev jag väldigt glad och överraskad när jag lyckades skrapa ihop till denna bukett! De inspirerade mig faktiskt till att vilja göra en rabatt med just: salvia, vit azur-riddarsporre, rosenskära och daggkåpa. Får se om det inte blir något sådant... I alla fall salvian och azur-riddarsporren tål ju torka och vind bra.


För övrigt har jag varit väldigt trött i dag. När jag sa detta till min dotter på snart tre år var hon väldigt förstående:
-Men Pajja och Mia är väääldigt pigga! sa hon.
Dessa två låtsas-kompisar har varit med i stort sett hela sommaren och åkt i bilen bakom oss när vi rest land och rike runt. Bra med låtsas-kompisar att ta till med när föräldrarna inte orkar. Jag ska nog skaffa mig en låtsas-städtant som får ta vid när jag inte orkar!

Rosengården som gör skäl för sitt namn

Vet inte hur många gånger jag kört förbi skylten "Kristianopel" ner ett par kilometer mot havet och tänkt "Där är det nog jättefint. Dit måste jag åka någon gång..." Nu har jag gjort det, och jag ska definitivt åka dit igen!!! Mysig liten småbåtshamn, café, gränder med fantastiska små hus inbäddade i underbart rufsigt blommiga trädgårdar, gammal medeltidskyrka - som att gå i en liten sagostad! Jag ville inte fota folks privata bostäder, så när vi kom fram till "Rosengården" bara ryckte det i höger pekfinger! Denna är ett mellanting mellan privat och öppen trädgård som minst sagt specialiserat sig på rosor. Den var härligt vild och gammal - en del rosor växte nästan som lianer!


Trädgårdens paradnummer är utan tvekan "Princess Marie". Den största klätterros jag sett i hela mitt liv! (Också det enda namn som sate sig i huvudet. De andra gled runt lika lätt som en "Mamma Scan-köttbulle" i en teflånpanna utan att fastna.) Den höll sig uppe med hjälp av en korsgång av rosenbågar, och hade det inte varit för att vi var ett helt gäng så hade jag nog gått fram och till baka och fascinerats än.

Jag var uppenbarligen inte den enda som blev helt betagen, för de som bodde på och drev stället berättade att det var ungefär 80 personer i kö på att få köpa en planta. Då tänkte jag att OK, det går nog snabbare att hitta den någon annan stans för den rosen ska vi definitivt försöka med!


Annars var det den mest inspirerande rosen-handel jag varit på, man ville liksom bara köpa varenda planta! (Helst några fina små askar inne i den lilla butiken också...) Men, dit åker jag igen någon annan dag! Undrar om Princess Marie får fina nypon? Kan vara värt att åka och undersöka framåt höstkanten...


Prinsessan själv på nära håll:

En "svärmorsrabatt" på norrsidan

I bland kan man inte göra allt "by the book". På norrsidan av vårat hus finns lämningarna efter en gigantisk rabatt. En låg kullerstens-mur (eller kanske mer en kant) löper från gavel till gavel och i den är det fullt med ogräs - men även vintergröna och silverarv vilket jag använder till lite allt möjligt. Den här har jag (och maken - kors i taket) velat göra något åt sen vi flyttade hit, men eftersom det innebär så mycket jobb och man är på den sidan så sällan (i nuläget) har den inte haft högsta prioritet. Men, i dag tog jag och dottern en rövare: här är det inte fråga om fin-lir inte! Bort med det värsta i ena hörnet och i med växterna jag grävde upp och tog med när vi var hos farmor i Dalarna. (De kunde ju inte stå i en hink för alltid.) Det kommer att bli kanon! Nu ska bara resten av rabatten fixas he, he,,, Det kommer helt klart bli mer mattram, daggkåpa och veronika! Tack Svärmor!


Passade även på att fota blomlådan på andra sidan knuten, där växer det så det knakar!

Regnets för- och nackdelar

Äntligen kom regnet. Jag stod ute i "boa" och målade fönster och lyssnade på dropparna som slog mot taket, gruset, bilen och alla törstiga växter i trädgården och skogen bakom. Lugn och ro; bara jag och min pensel. Äntligen blir ännu ett av våra gamla fönster som nytt igen. Gammalt kärnvirke väcker både kärlek och respekt. Känslan jag hade då är det jag vill ta med mig från den här helgen. Inte att vårt fina nya tak läcker eller att flaggstången knäcktes. Det går att ordna. Nu har vi i alla fall ett "nytt" fint fönster att glädjas åt!

På besök i en konstfull trädgård (del 2)

Nu sitter jag hemma på vår mysiga glasveranda med bara oljelampor och stearinljus tända - supermysigt! Idag har det kommit lite regn, en skänk från ovan för vår brunbrända trädgård. Synd bara på fönstren som precis var målade men inte hunnit torka. Ja, ja, inget att göra åt, hoppas det blir bra i alla fall. Det kan i alla fall inte bli sämre än vad det var från början antar jag... Det där med färger och vad som ska vara var är inte så lätt. För att måla ett fönster med karmar går det åt 6 olika färger. Då gäller det att ha tunga rätt i mun och helst inga barn i närheten!

Jag hade ju utlovat en andra del om besöket i Rosverkstans trädgård! Här kommer den. Den här gången är det fokus på kvällsljuset snarare än växtstöden. Jag inser att jag absolut vill ha gräs med i någon rabatt någonstans. Det blir nog till att göra en ny. Men först ska nästa "försöksros" komma i jorden. Mer om det en annan gång...

På besök i en konstfull trädgård (del 1)

I bland är det kul med en annan trädgård än ens egen - inspirationen flödar! Här kommer lite bilder från Rosverkstans trädgård i Fagersta. Eftersom ägarna, Anna och Lars Johansson, äger ett företag som gör fantastiskt fina rostorn och andra växtstöd är deras trädgård full av föremål som verkligen lyfter fram allt det gröna. Vist blir man sugen på både det ena och det andra! Det blev så många fina bilder att det förtjänar två inlägg. Enjoy!

Rosor - jag älskar dem!

Rose de Rescht

Håller på att göra vår trädgård till en rosenträdgård. Inte lätt i sandjorden och vinden (tänk om man hade haft lerjord och skyddat läge) men det ska gå! Jag har köpt och flyttat ett flertal rosor de senaste åren och nu börjar jag få lite kläm på vad som funkar! För att bringa lite ordning och lyckas så bra som möjligt har jag gjort en egen sida där jag skriver om hur det går för de rosor jag köpt. Då kan jag lättare komma ihåg nästa vår vad som ska göras. (T ex flytta Grand Hotel till andra sidan dörren där det är soligare. (Eller om jag hinner, nu till hösten) En ros som faktiskt verkar funka är Rose de Rescht. Den doftar helt underbart och remonterar så det kan nog bli fler sådana - kanske en hel berså!!! Tänk att sitta omgiven av doftande rosor från juli till hösten! Det bara måste det bli - Stanwell Perpetual är också en tänkbar ros, men den är lite större. (Och ljusrosa - inte mörkcerise som Rose de Rescht) New Dawn ser också bra ut hittills, men har inte börjat blomma än.


Grand Hotel

Om någon annan än jag älskar rosor, men har hopplös sandjord vill jag jättegärna ha tips på vad som funkar. Gå gärna in på min speciella rossida där jag skriver om mina rosor. Många fler rosor ska provas, men så här långt har jag kommit i nuläget...

Stäppsalvia är en hit

Nu börjar den nya rabatten ta sig. I alla fall de delar som jag planterde först. Rosorna tar god tid på sig, men Rose de Rescht och New Dawn ser lovande ut... Stäppsalvian "Ostfriesland" och lavendeln är självklara i den sandiga jorden. Sol och genomsläpplig jord, då trivs både lavendel och salvia! De är även riktiga humlefavoriter, och det är ju alltid trevligt med lite surr från rabatterna. Eftersom det finns fina salvior i både vita, röda och rosa nyanser kommer jag definitivt att satsa på fler....

En underbar kväll

Den här kvällen har varit helt magisk! Precis lagom varmt och ingen vind, solen öser gyllene, sneda kvällsstrålar över trädgård, åkrar och ängar. Paradisbusken blommar för fullt och från kronan hörs ett ivrigt surrande. Med lite mysbelysning bland grenarna känns det lite lagom medelhavsigt.



Grillad, dragonmarinerad kyckling med färskpotatis, melonsallad, oliver och kryddsmör avnjuten i gott sällskap! ! Det är så det ska vara på semestern!