Aubretia - ett lyckat experiment

Oj, oj vad lite tid jag ägnar åt datorn nu för tiden... Skulle kunna bero på att jag är ute i trädgården så mycket som det över huvud taget är möjligt just nu. Det är helt underbart att se allt bli grönt igen! Antar att jag inte är ensam om att tycka så...

Förra året gjorde jag ett litet experiment för att se om jag skulle kunna slippa lite ogräs, och i år ser det faktiskt ut som om det skulle kunna bli som jag hoppats. Jag rensade bort ogräset på djupet bland stenarna och gruset framför gårdshuset och planterade så mycket aubretia som det bara fick plats. Jag hade hur många små plantor som helst, eftersom jag tog till vara alla stora "tuvor" av denna solälskande marktäckare när jag totalrensade (rena slakten alltså) rabatterna runt glasverandan. Nu blommar det i sprakande lila, utan att det blir för mycket, eftersom stenarna bryter av. Förhoppningsvis växer lammöronen till sig så pass i år, att stenarna och aubretian möts av ett silvrigt hav av ulliga, mjuka små blad......

Minsann, ser jag inte ett ogräs ändå, som sticker upp där på bilden! Det tar jag någon gång när jag går förbi i morgon...

I dag gjorde dottern och jag i ordning delar av vår lilla köksträdgård där jag även brukar ha lite snittblommor. Azur-riddarsporrarna har självsått sig så effektivt att jag fick börja med att gräva ut rubbet med spade. Jag sparade en lite remsa längs kanterna. Det blir alltid ogräs där, och då kan man ju i alla fall ha ett som blommar i vitt och blått....

Jorden dammar redan. Hur mycket jag än älskar att äntligen gå barbent i solen, hoppas jag att vi får regn snart!

Så vacker - så giftig

I vår by finns ett litet skogsparti som känns lite som en sagoskog. På sommaren klättrar kaprifol i träden och på vintern, när löven är borta, så ser man att många av träden är alldeles övervuxna av murgröna. Att det är svårt att gå in i skogen, man måste från vägen gå ner för en brant sluttning, ta sig igenom björnbärssnår och chansa på att elstängslet som omger den är avstängt, gör den bara ännu mer magisk. Den här gången tog jag dock chansen, för inne bland träden växer det på våren en växt med lysande rosa blommor på bar kvist. I år var jag bara tvungen att få se den på nära håll, så med lillkillen i famnen och kameran i fickan gick jag för att titta närmare på dessa vackra små glesa buskar som växer lite här och där.

Busken heter tibast och är en vacker och väldoftande, men mycket giftig växt. Detta har dock inte hindrat folk från att använda den i medicinska syften, bland annat mot körtelsvullnader . Vill du läsa mer om denna ovanliga (i vissa regioner fridlyst) lilla buske så finns info här och här.

Hoppas att det blir en varm och solig helg!

Rosförslag?

Vilken kväll! Fåglarna sjunger och jag gräver för glatta livet. Ok, jag hugger också. Med en yxa, som är så stor att man kan luta sig mot den, försöker jag hugga av de grova rötterna från en gammal, sedan länge fälld björk. Jag hugger i rötterna och man hör en dov duns, samtidigt som det blir en liten skakning i marken. Segt går det, men jag jobbar på till tio i nio, då det blivit så mörkt att jag inte riktigt ser vad jag hugger i. För nu ska stubben bort! Jag har efter mycket velande ändå bestämt mig för att mitt kära rostorn från Rosverkstan ska stå på framsidan bredvid glasverandan. Precis där björken stod en gång i tiden ska tornet stå! Det finns dock nackdelar med denna soliga plats. Jorden är sandig (vilket jag ska förbättra vid plantering), och det är ofta ganska blåsigt. Mitt problem är därför ytterst delikat. Vilken ros ska jag välja? Den ska helst remontera, och inte bli så stor att den tar över tornet helt, för det är så fint så jag vill att det ska synas. Jag har funderat fram och tillbaka över detta hela hösten och vintern, och kommit fram till att jag skulle vilja ha en Leander, men frågan är om den är så vindtålig... Är det någon som har något förslag på vindtåliga, remonterande klätterrosor med inte allt för stora krav på jorden?

I kväll sitter jag här och är lite trött i kroppen, efter en stunds trädgårdsarbete på riktigt, för första gången i år. Underbart! Kram, och ha en riktigt skön vårvecka allihop!

Blåsippsbackar

I dag såg jag det! Ett intensivt blått skimmer inne bland träden, ett par meter från vägen; blåsippor! Så ljuvligt vackra de är, masseffekten är helt överväldigande. Bara att gå in bland träden och titta, känna och njuta.... Inte plocka, hur lockande det än är.

Hoppas att ni också har sett eller kommer att få se blåsippor i år!

Tusen tack hörni!

Tack för alla kommentarer om vad mina mystiska lökar kan tänkas vara för något! Jag har lärt mig en del nytt, och det är det bästa som finns!

1. Tidlösa, som blommar på hösten, får blad på våren. Ska vara tre till fyra och komma upp tidigt.
2. Gamla tulpaner slutar till sist att blomma, och upp kommer bara blad.
3. Kejsarkrona kan ta många år på sig innan de blommar.

Dessa kunskaper kommer att omsättas direkt i trädgården; gamla, icke blommande tulpaner ryker så fort de överdimensionerade bladen dyker upp i år! (Jag har låtit dem vara tidigare, eftersom jag trott att de kanske blommar nästa år....) Beträffande de mystiska lökarna får de vara kvar. Nu har jag ju benkoll på dem, och till hösten får jag veta om det är tidlösa. Om det är kejsarkrona skulle jag bli mycket förvånad. Det finns inte en endaste kejsarkrona i de närmaste trädgårdarna, så var i all värden skulle de ha kommit ifrån. Men det ser onekligen ut som små kejsarkronor på g...... Dessa växter fanns i trädgården till ett hus vi hyrde, innan vi flyttade till vårt nuvarande hus, och jag kan inte säga att jag är så jätteförtjust i dem. De luktar dessutom illa, även för oss människor.

Den här helgen har varit superskön, även om det inte varit strålande sol. Mängder av gammalt bråte har gått upp i rök (bokstavligt talat), och de flesta rabatterna har blivit rensade. Jag har även flyttat en mycket älskad (men illa behandlad) ros; Stanwell Perpetual, och planterat en vitbrokig låg benved bredvid. Jag tror att det kommer att bli bra!

Hoppas att ni också har haft en skön helg!