Sticklingförökad ros

Jag har lyckats föröka en ros genom att ta sticklingar! Jag blev väldigt glad när jag såg att lyckats - med båda sticklingarna jag tog! Än så länge är det bara en som har börjat utveckla blad. Den andra trodde jag var stendöd, för så såg det ut. Men när jag skulle slänga den drog jag upp den döda pinnen och under jorden var den högst levande. En liten rotklump och ett fett fint skott som gömde sig under ytan! Skotten tog jag i somras från min systers och hennes sambos gigantiska och förmodligen mycket gamla klätterros som växer utanför lägenheten på en minimal uteplats. Efter en del letande i böcker och på nätet är jag tämligen säker på att det är en Compassion (se bild ovan från clematisonline.co.uk).

Jag var inte särskilt noga med skotten utan kapade dem bara under ett skott som jag sen drog bort. Sticklingarna trycktes ner till hälften i varsin liten kruka med en del köpejord och två delar sandig jord från trädgården. Fram till frosten stod de ute i ett miniväxthus och sedan har de stått på glasverandan där det har varit gott om minusgrader då och då över vintern. Vattnat har jag nog bara gjort en gång på hela vintern...

Det ska bli spännande att se vad som blir av dessa rosor! Enda nackdelen är väl att jag nog inte kan plantera ut dem i trädgården eftersom rotsystemet är samma som rosen ovan jord och förmodligen känsligt för för många minusgrader... ("Ädlare" rosor brukar ju vara ympade på mer tåliga rosarter.) Ja, ja, det får bli "trial and error-principen"....

Trevlig helg!

Stina

Omgjort soffbord

Sätten att göra om gamla möbler är precis hur många som helst! En möbel som jag själv länge har varit väldigt nöjd med är ett gammalt soffbord. Min man hade det när vi flyttade ihop för drygt 10 år sedan, och eftersom jag inte hade något soffbord alls var valet enkelt. Skivan var dock helt förstörd, så om man inte skulle behöva gömma bordet under en duk (vilka jag har allmänt svårt för) så måste man renovera det. När man tittade mycket noga såg man att bordsskivan var uppbyggd av åtta "tårtbitar". Eftersom jag gillar kartor, kompasser och mörka träslag så tänkte jag att man skulle kunna göra skivan lite som en kompassros... Genom att slipa bort lacken och skära skåror i de redan befintliga fogarna plus en ring en bit in i skivan bildades ett mönster. De olika bitarna betsades sedan med fyra olika träfärger; mörkbrunt, körsbär, ljusbrunt och en varm mellanbrun som jag blandade till av de andra tre. Skårorna jag tidigare gjort med en kniv gjorde att betset inte spred sig till närliggande fält. Dessutom blev det mörkt i själva skårorna av betsen. När betsen torkat vaxade jag först bordet ett par gånger med möbelvax. Det blev väldigt snyggt från början, men så fort man satte ett glas på bordet blev det ringar. Inte snyggt och jag blev väldigt besviken, eftersom jag jobbat så mycket med bordet. Krav nummer ett jag har på möbler är att man ska kunna använda dem! Lösningen fick bli att skura bort vaxet igen och linolja in bordet istället. Det har funkat toppen i 10 år, och när skivan ser torr och tråkig ut är det bara att linolja igen. (Det skulle behövas nu. Saken är den att bordet är alldeles för litet för en familj som gärna äter pizza i vardagsrummet framför en film i bland... Alltså vill jag ha ett nytt och större, och då är jag inte lika motiverad att hålla efter det längre.)

Japp, det var vårt soffbord det. Blir det som jag hoppas kommer det snart att förpassas till sidobord - för jag gillar det ändå fortfarande. En del möbler som man renoverat själv blir liksom lite speciella.

Nu har det slutat snöa, huset är städat

och det är dags att gå ut i solen och åka pulka med hela familjen!

Kram till er alla!

Stina

Nya perennfröer

Äntligen är det dags att så igen! Jag gillar att så perenner för då kan man få många plantor av samma sort och man kan experimentera med fler olika perenner. Förra året sådde jag perennfröer till två rabatter längs grusgången upp till glasverandan. En del blev toppen och annat ska flyttas. Mer om det en annan gång. I år fortsätter jag med tåliga perenner i framför allt blå toner. Bland annat har jag hittat alpmartorn och axmalva vilket jag ser fram emot att se hur det går med. Perenna malvor kan vara lite tjuriga med att gro och behöver ofta köldbehandlas. En del behöver även sås djupt för att gro i mörker. Om någon skulle vilja byta fröer vore det jättekul. Mina fröer hittar du här.

Ha det bra alla sköna!

Stina