Välkommen till min blogg!

Här skriver jag mest om vår trädgård som vi håller på att göra i ordning. Målet är en mysig trädgård med en blandning av rufsig vintage och stramt 1700-tal. Det ska bli massor av rosor och perenner, välordnad köksträdgård, porlande vatten och rofyllda sittplatser. Här finns även inlägg om familjeliv och lite annat smått och gott. Hoppas att du blir inspirerad!

måndag 11 oktober 2010

Tankar om att hjälpa andra

Den här eftermiddagen har varit mycket märklig och lite olustig.... Har haft besök av en kvinna (och hennes gigantiska hund), som sa sig vara på rymmen från sin man. Medan jag pratade med henne stannade en bil ute på gatan och in genom grinden kommer en man. Då blev jag rejält nervös med tanke på mina två små barn, men det visade sig vara en "försäljare". Han ville se över brandsäkerheten sa han... Kändes mer som om han ville se om vårt hus var värt ett inbrott, så jag tackade nej till "erbjudandet" och han fick gå. Kvinnan visade sig efter ett tag vara mycket märklig, och med största sannolikhet en ganska tung missbrukare. (Hennes historia höll inte på ett flertal punkter.) Efter ett par timmar (ganska märkliga och nervösa sådana) gick hon igen. Vid det laget hade min man kommit hem efter att jag ringt (i smyg) och förklarat situationen här hemma.

Såhär i efterhand kan jag inte riktigt släppa det som utspelade sig i vår trädgård i dag. Vad gör man när man behöver hjälpa någon, samtidigt som det inte är helt självklart att man bör göra det? Vem ska man hjälpa - och i så fall hur? Man blir så sårbar när man har barn... Jag kan ju inte riskera att de far illa bara för att jag ska försöka hjälpa någon? Vad skulle jag ha gjort om mannen som kom hade varit kvinnans make, och han hade blivit våldsam? Jag vet inte. Men så här i efterhand har jag nog gjort en god gärning, tror jag. Mina barn har inte farit illa, kvinnan var mycket tacksam när hon gick (vart vet jag inte) och jag kände att jag inte kunde ha gjort någonting mer för henne. (Jag erbjöd mig bland annat att skjutsa in henne till stan eller till någon vän i närheten, frågade om vi skulle kontakta polis eller kvinnojour med mera...)

Kvinnans värld måste vara så totalt olik min egen, och i normala fall möts dessa världar inte. Därför är det lätt att bortse från att människor i social misär faktiskt finns i våran närhet. Man får "den andra sidan" presenterad för sig på TV ibland, och någon gång kanske man lägger en slant i en bössa eller i någons hand. Men man pratar inte med någon från den andra "världen". Om det inte är för att någon ber om hjälp förstås... Det är mänskligt. Och det är mänskligt att inte alltid veta vad man ska göra...


Vill gärna höra vad ni andra tycker om dessa frågor.

Kram på er alla!


6 kommentarer:

  1. Hej Stina! Oj, vilken obehaglig situation du råkat ut för. Jag tycker att du gjorde alldeles rätt som tänkte på dina barn i första hand! Visst är det mänskligt att inte veta hur man ska göra, och vad som är rätt och fel... Det finns ju inga facit. Man får försöka lyssna till sitt hjärta så gått man kan.
    Tänker på dig!Kramar Anna

    SvaraRadera
  2. Inte lätt.... förstår precis hur du tänkte och kände.... Tycker också du gjorde helt rätt.... Du lyssnade på henne och försökte hjälpa till på det sätt du just då hade möjlighet till med tanke på barnen och så. Det är absolut helt mänskligt att inte alltid veta vad man ska göra. Man får lita på sin maggropskänsla....

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  3. Tänkvärda ord om livets viktigheter. Jag hade gjort precis som du och jag tycker du var mycket klok som ringde din man i smyg. Att skaffa stöd i problematiska situationer är viktigt - särskilt om man känner att barnen också kan vara i fara!
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  4. Vilken obehaglig händelse, där jag tyckte du gjorde helt rätt. Som både Charlotte och Charlotta skriver: du lyssnade, vilket antagligen var vad kvinnan främst behövde, du erbjöd dig att hjälpa henne vidare med både att skjutsa och kontakta någon, och framför allt ringde du själv efter hjälp. Man vet aldrig hur andra reagerar, speciellt när missbruk är inblandat, och som du säger är ditt första ansvar mot barnen. Ha en fortsatt bra vecka.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej vännen!
    Åh, vad många fina inlägg jag missat hos dig nu när jag varit "borta" från bloggvärlden....

    Hoppas allt är bra med dig, jag förstår att det var en "konstig" eller "olustig" dag med blandade känslor.....

    Må så gott!
    Kram Therese

    SvaraRadera
  6. Jag förstår det var ett möte utöver det vanliga. Minnesvärt och betydelsefullt för er båda är jag säker på. Jag är engagerad i en kvinnojour, men vad man än väljer att engagera sig i så är det mycket givande åt båda håll.
    Men visst är det synd att man också måste tänka på att vissa situationer är farliga, att man inte kan lita på alla, men så är det ju...
    Det är en fin och inspirerande blogg du har!

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails