En liten föraning...

Tidlösan är en fantastisk liten lök. Den gör precis tvärt om (därav namnet antar jag), och blommar på hösten istället för på våren. Helt plötsligt sticker det upp en kaxig, blålila knopp och säger "Vad då höststorm? Nu blommar jag!". Underbart att få en liten påminnelse om att det kommer att bli vår igen. Kunde inte låta bli att plocka in en lite bukett bestående av tidlösa, silverek och perovskia. Förresten, hela tidlösan är giftig! (Fast det vet ni säkert redan..)

Billig quick fix en skön söndag

Idag har det varit en sån där skön "fixa-det-man-känner-för-och-inget-mer-dag". Snickrat lite på köket, tagit en promenad med lillkillen (som jollrar snudd på hysteriskt nu) och planterat lite vildvin...

Nere vid bilarna finns ett oerhört fult, men för en småbarnsfamilj nödvändigt, stängsel. Detta tänkte jag därför klä in i vildvin, som på sikt även ska få en stor spalje eller "halv-pergola" att klättra vidare på. Hoppas att det blir bra - billigt var det i alla fall...

Slutligen måste jag ju visa vad jag hittade i landet i går. Det är minsann inte bara löven som blir röda här inte!

Mitt rostorn!

Stod och målade på mitt alldeles egna rostorn från Rosverkstan i förmiddags! Solen värmde, och äntligen blir detta efterlängtade trädgårdssmycke färdigt. Oljat, grundat och två kulörstrykningar, allt för att det ska bli så bra som möjligt! Jag vill att det skulle höra ihop med huset och målar det därför i samma nyans som fönsterbågarna; Solhems-grönt (efter namnet på vårt hus). Så småningom är det tänkt att en ros (Leander tror jag) ska omfamna tornet lite lagom så att det inte försvinner alldeles i en alltför starkväxande buske. Själva tornet är ju så vackert i sig. Måste dock göra en rabatt först.... Huvudsaken är att tornet med sin rostiga krona kommer upp så att det kan stå där hela vintern och vara vackert när resten av trädgården inte har så mycket att bjuda på.

Jag vill även passa på och visa min andra trädgårdsprydnad från Rosverkstan - ett rostigt hjärta! Det har fått flytta runt lite i trädgården under sommaren, men nu står det och förmedlar "hjärtligt välkommen!" vid dörren.

P.S. Anna på Rosverkstan lottar nu ut en av sina läckra rostiga trädgårdsprydnader - en rosett! Tänk om man kunde vinna den - då skulle jag sätta den ihop med mitt hjärta! D.S.

Jag vann dom snygga sängkläderna!!!

Tjihooooo vad jag är glad!!! Jag har vunnit de fantastiskt snygga sängkläderna som Lena lottade ut på sin blogg Aratorp! Precis min stil!!! Tusen tack!!! New England-stilen som jag jag bara älskar - rustikt, enkelt och lyxigt på samma gång! Nu blev det många utropstecken - men det här är första gången jag vinner något på säkert 15 år... (Förutom 25 - 50 kr på triss någon gång i bland...) Eftersom vi hade dop för lillkillen i helgen så har jag inte hunnit blogga någonting förrän nu. Att då ha fått en kommentar att jag vunnit en tävling gjorde mig verkligen jätteglad! Nu ska jag ut och kolla alla era senaste inlägg och gotta mig i inspiration..... Vi ses!

Plommonmarmelad

Skördetid är härligt! Årets plommonskörd är gigantisk och för första gången har jag provat att göra marmelad. Så enkelt och så gott! Bara att skala och kärna ur (precis som med avocado - det går lätt), och koka ihop med syltsocker enligt anvisningarna på baksidan! En skål plommon gav fem burkar marmelad - mums!

Hann precis duka fram kex, fortfarande ljummen marmelad och te innan maken och dottern kom in efter en timmes vedstaplande....

P.S. Att man skulle få så många kommentarer om en gammal soptipp! Otroligt - tusen tack alla snälla bloggare!

Kan en soptipp vara vacker?

Jag var tvungen att gå tillbaka till det där stället i skogen, där jag hittade två jättefina gamla zink-kärl, igen. Det verkade ju finnas mer intressant där, och har man en gång fått smak för sakleteri så har man. Och tänk det fanns det! Två gamla zink-hinkar till fick följa med hem. (Känslan var viktigare än bottnarna.....)

Den här gången var jag lite mer noggrann i mitt sökande och insåg att hela platsen var en gammal soptipp. Under löven fanns precis hur mycket gammalt skräp som helst - jag gissar att det legat där sen 30-talet kanske... Plötsligt insåg jag att gamla sopor faktiskt kan vara riktigt vackra på ett romantiskt, förgängligt sätt. Eftersom lillemannen var med även denna gång och kameran låg i suflettväskan fotade jag lite. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det blev ganska så vackra "naturen-tar-tillbaka-stilleben". (Jag blev nyfiken och googlade "Fyrtornet" som det stod på en konserv, och hittade att dom gjorde populära, gula fiskbullskonserver på just 1930-talet - så det var nog inte så tokigt gissat tidsmässigt.)

Det här är vad som hände med zinkbaljan jag släpade hem förra gången. Tänk om den som slängt baljan en gång för länge sedan fick se det. Undrar vad han eller hon skulle tycka?

Jag är en spontan sakletare!

Nu är jag upprörd av två anledningar!

1: Vad är det för folk som använder skogen som soptipp?!!

2: Hur kan man kasta bort såhär fina saker!?

Vilken tur att jag hittade dom och tog hand om dom. En liten hortensia eller ett olivträd på det kanske? Vi får se!

Faktum är att detta inte var allt. Det ligger mer därute. Men, eftersom jag hade barnvagnen med mig gick det bara inte att få med mer. (Det var i och för sig inte direkt nyskick på resten - typ hinkar utan botten...) Kanske ska gå samma vända i morgon också? Eftersom (för att citera Pippi) " Men det retar mig. Det kanske kommer en annan sakletare och knycker honom!" (Fast Farbror Gustavsson skiter jag i...)

Naturen är otrolig

Plötsligt är de gröna bladen inte gröna längre. Här och var i lövverken börjar klorofyllet brytas ner och ljuset bryts i rött, gult, lila och guld istället för grönt. Hur kan alla dessa fantastiska färger skapas av att molekyler går sönder och därmed skickar tillbaka ljus med en annan våglängd? Det går att förklara vetenskapligt - men vad gör det? Det är lika fantastiskt i alla fall!

Ett annat fantastiskt faktum i min trädgård är rosenskäran. Hur kan ett litet frö som såddes i våras ge upphov till plantor som är 1,5 meter höga på bara en sommar?! Så här stora trodde jag verkligen inte att de skulle bli - och säkerligen finns det folk som har ännu större... Rosenskära ska jag så nästa vår också. Då ska det även bli rosa - och malvor! Oj, nu skenar tankarna iväg... Först ska jag njuta av årets skörd av blommor och frukter!

Egentligen blir naturen bara mer och mer fantastisk desto mer vi förstår hur det funkar - det är ju så perfekt!!

Sten, järn, eld och vatten

Sten, järn, eld och vatten - urtidsmänniskan vaknar, och nutidsmänniskan kan ta ett steg tillbaka och bara vara ett med världen en liten stund.



Efter helgens trädgårdsfest har vi mängder av facklor i trädgården. Jag och dottern gick ut i kväll igen och tände dem. Hon, som snart fyller tre, tyckte att det var helmysigt och lite lite läskigt att smyga ut i mörkret med mamma och tända alla facklor och sitta och mysa lite i en däckstol med några fårskinn.

Egen äppeljuice!

Tjiho vad jag är nöjd över min nya juicecentrifug! Bara att gå ut i trädgården och plocka äpplen, dela dem i lite mindre bitar, mata i dem i röret och trycka på knappen - och ut kommer pinfärsk äppeljuice!!! Sååååå gott!!!

Det blir rätt så mycket skum också som man kan ta bort. Det visade sig att lillkillen på 6 månader var helt tokig i detta skum - han ville ha hur mycket som helst! Om man ska göra mycket juice kan man ha i lite citronsaft för att den inte ska bli brun så snabbt. Att sila den kan också vara på sin plats - det blir ganska mycket fruktkött. Tror inte det blir över någon juice den här gången att spara dock. Det är ju så gott!