Rosa fluff och silvervita mattor

När paradisbusken blommar är den trädgårdens absoluta medelpunkt. Att en het eftermiddag kunna gå in under ett rosa valv och sätta sig i skuggan och titta ut under de blomtyngda grenarna är ren livskvalitet! Jag kan inte nog rekommendera att klippa till den annars ganska risiga busken så att den blir som en gigantisk plym. Att den dessutom växer där det är riktigt näringsfattigt och torrt gör det ju inte sämre precis...

Nu blommar också silverarven, en fantastisk marktäckare i soliga, lite torra lägen. (Den växer även bra i skugga, men kan där bli lite väl hög för sitt eget bästa.) Eftersom den är så lätt att föröka (ta en reva och gräv ner halva) så kommer den snart vara min trädgårds vanligaste perenn - förutom lavendel förstås.

För övrigt så håller jag mest på och gräver nya perennrabatter. Det är både mycket och tungt jobb, men i morgon kommer grus och sten - då blir det i alla fall omväxling i skottkärran!

Kram!

Rosa rugosa - räddningen för min torra trädgård?

I bland känns det tufft att vara rosälskare och bo på en gammal sandbank. Stora delar av vår trädgård har inte ens jord utan nästan ren sand där man får vara tacksam över vad som än vill växa. Vad man än planterar måste man jordförbättra - framför allt om man vill ha rosor. Jag har nu hunnit prova ett antal rosor och inser att det handlar om att välja så torktåliga rosor som möjligt. Som tur är finns då Rosa rugosa-hybrider. Att jag inte tänkt på det tidigare! (Jag har nog tyvärr köpt rosor med hjärtat och inte med hjärnan. Men, nu ska det bli ändring på det!) Och ärligt talat - nu när jag läst på och kollat på bilder inser jag att det nog går att göra verklighet av mina rosendrömmar. Rugosorna har faktiskt mängder med fantastiska egenskaper:

• Många doftar mycket av klassisk rosdoft.
• En hel del sorter remonterar.
• Vackra nypon är vanligt. (Till denna grupp hör de rosor vi ofta kallar "nyponrosor", som växer på våra stränder.)
• De tål magra jordar. (Jag skulle kunna tänka mig att många av dem blommar sämre om de får för mycket näring.)
• Det finns många hybrider med fyllda blommor.
• Vind ska inte vara något problem, och många tål även lite skugga.
• I stort sett sjukdomsfria.
• Går att odla i kallare zoner.
• De kan bli rejält stora. (Vilket är precis vad jag, som har en stor trädgård, vill.)
• Behöver inte beskäras varje vår.

Nackdelarna som jag kan komma på skulle väl vara att de är väldigt taggiga och kan bli risiga med åren. Jag antar att det senare lätt kan åtgärdas genom beskäring. (Jag får väl skaffa ett par bra roshandskar...)

Här kommer bilder på några rosor som jag förälskat mig i och vill ha. (Det finns massor av andra fina rugosor också. Hansa till exempel.) Bilderna kommer från Flora Linnea. (Therese Bugnet och Louise Bugnet är så kallade kanadensiska rosor, men visst 17 måste båda vara rugosahybrider?)

White Grootendorst

Souvenir de Philemon Cochet

Selma Lagerlöf

Roseraie de L'Hay

Blanc Double de Coubert

Pink Grootendorst

Therese Bugnet

Louise Bugnet

Jag tänker aldrig sluta drömma om en romantisk rosenträdgård!

Kram alla trädgårdsentusiaster!

Ljuvliga försommarblomster

Ah, så vackert det är nu! Man vill inte gå in på kvällarna när det är ljummet, ljust och fåglarna kvittrar. Nu börjar sommarens perenner att blomma också. Först ut i vår trädgård är en otroligt maffig trädgårdsiris som köptes förra året och en ljuvlig liten alunrot som jag hittade förkrympt i trädgården när vi flyttade hit.

Aklejor hittar jag här och var i trädgården och flyttar. Dessa flyttades förra året, och blir superfina i år. (Att flytta gamla aklejor kan innebära att det tar ett tag innan de repar sig, eftersom de har en pålrot som tenderar att gå av när man gräver upp plantan. Men, tåliga som de är repar de sig alltid!) Ljusrosa aklejor och silvriga lammöron (höga som blommar) visade sig bli en ljuvlig kombination!

Mina små frösådda perenna malvor vid namn Zebrina har börjat blomma, men är fortfarande små. (De ska bli upp åt en meter.)

I den totalt ogräsinvaderade rabatten på norrsidan är det faktiskt riktigt fint så här års, nu blommar nämligen en rhododendron som nog stått där i evigheter och är i skriande behov av lite kärlek och omtanke. Det blir nog knappast i år dock... Rabatten är stooooor, och helt igenväxt.

Visst är det härligt när huden luktar sol och man är så där skönt sol-hela-dagen-trött och aningen frusen när man går och lägger sig!

Tujor och grusgångar

Hej där! Nu var det länge sedan jag bloggade. Förklaringen till detta kommer här. (Det är alltså inte på något sätt så, att jag inte tycker att det är kul med bloggandet längre - tvärt om!) Jag har jobbat som en tok den senaste månaden. Grävande i trädgården, målande i köket, byggande av lekställning, skrivande på jobbet och så, naturligtvis, allt det vanliga härliga familjetumultet. Ingen tid framför datorn här inte! (Privat alltså.) Det är så himla skönt när det äntligen händer lite grejer här hemma!

Detta är vad som hänt.

Plantering av tujahäck som skydd mot vinden. Öppningen gör att man ändå kan gå igenom, och förhoppningsvis går det att bilda ett valv när tujorna vuxit till sig. Sidotujorna har nämligen dubbla stammar.

Vi har även börjat bredda (rensa är fel ord i detta sammanhang) grusgången framför huset. Det är på sidorna om denna det ska bli perennrabatter. Redan tidigt i våras sådde jag frön av bl a vit lavendel, perovskia och stenkyndel som ska växa där. Planeringen av dessa rabatter finns här. Jag har redan frångått planerna genom att endast plantera en tuja per sida. Dessa står i början av de tänkta rabatterna och ska i gengäld få bli lite större.

Här är ena kanten av gången färdig. Rabatterna ska sträcka sig från stenen längst bort vid tujan ända fram till stenen längst ner i bild, och bli en meter breda. Det återstår alltså en del jobb...

Med en tuja till övers så insåg jag att den vore den perfekta lösningen på ett problem jag funderat på länge. Vår ingång ligger på ena hörnet av en utbyggnad, och entrén har ingen mysfaktor eftersom det går att se hela baksidan en meter från dörren. Att sätta upp eller plantera något som skärmar av går inte eftersom vi måste kunna köra in med ved. En mindre, formklippt tuja löser problemet genom att definiera ett klart slut på entré-zonen, samtidigt som den lämnar gott om plats att köra förbi med släp.

Mitt kära rostorn sitter också äntligen på plats. (Mer om det en annan gång.)

Må väl, och gör bara det du vill i din trädgård!

(Jo, jag vill stå och rensa grusgång med grep! Det är slutresultatet som räknas! (Smile))

Tur att dottern vågade!

I vår har det helt oväntat kommit upp en vit fritilaria i vår trädgård! Får ett par år sedan satte jag ett paket lökar, men när det inte kom upp någon lök förra våren trodde jag att de var borta. Men, nu har det kommit upp fem blommor,varav en är vit och resten lila-bruna. Snacka om att jag är rädd om dessa! I förrgår kom min dotter springande och ropade "Jag har någonting som du kommer bli jätteglad över!" Hon hade plockat den vita fritilarian. Vad kan man säga annat än "tack"? Och ärligt talat, det var bra att hon plockade den, för den står sig jättefint i en vas och man kan njuta av den så mycket mer!

Vädret är härligt och det är en ledig dag! Dags att njuta lite i trädgården alltså...

Kram! (Och ursäkta att jag är så dålig på att titta i hos er just nu.)

Aubretia - ett lyckat experiment

Oj, oj vad lite tid jag ägnar åt datorn nu för tiden... Skulle kunna bero på att jag är ute i trädgården så mycket som det över huvud taget är möjligt just nu. Det är helt underbart att se allt bli grönt igen! Antar att jag inte är ensam om att tycka så...

Förra året gjorde jag ett litet experiment för att se om jag skulle kunna slippa lite ogräs, och i år ser det faktiskt ut som om det skulle kunna bli som jag hoppats. Jag rensade bort ogräset på djupet bland stenarna och gruset framför gårdshuset och planterade så mycket aubretia som det bara fick plats. Jag hade hur många små plantor som helst, eftersom jag tog till vara alla stora "tuvor" av denna solälskande marktäckare när jag totalrensade (rena slakten alltså) rabatterna runt glasverandan. Nu blommar det i sprakande lila, utan att det blir för mycket, eftersom stenarna bryter av. Förhoppningsvis växer lammöronen till sig så pass i år, att stenarna och aubretian möts av ett silvrigt hav av ulliga, mjuka små blad......

Minsann, ser jag inte ett ogräs ändå, som sticker upp där på bilden! Det tar jag någon gång när jag går förbi i morgon...

I dag gjorde dottern och jag i ordning delar av vår lilla köksträdgård där jag även brukar ha lite snittblommor. Azur-riddarsporrarna har självsått sig så effektivt att jag fick börja med att gräva ut rubbet med spade. Jag sparade en lite remsa längs kanterna. Det blir alltid ogräs där, och då kan man ju i alla fall ha ett som blommar i vitt och blått....

Jorden dammar redan. Hur mycket jag än älskar att äntligen gå barbent i solen, hoppas jag att vi får regn snart!

Så vacker - så giftig

I vår by finns ett litet skogsparti som känns lite som en sagoskog. På sommaren klättrar kaprifol i träden och på vintern, när löven är borta, så ser man att många av träden är alldeles övervuxna av murgröna. Att det är svårt att gå in i skogen, man måste från vägen gå ner för en brant sluttning, ta sig igenom björnbärssnår och chansa på att elstängslet som omger den är avstängt, gör den bara ännu mer magisk. Den här gången tog jag dock chansen, för inne bland träden växer det på våren en växt med lysande rosa blommor på bar kvist. I år var jag bara tvungen att få se den på nära håll, så med lillkillen i famnen och kameran i fickan gick jag för att titta närmare på dessa vackra små glesa buskar som växer lite här och där.

Busken heter tibast och är en vacker och väldoftande, men mycket giftig växt. Detta har dock inte hindrat folk från att använda den i medicinska syften, bland annat mot körtelsvullnader . Vill du läsa mer om denna ovanliga (i vissa regioner fridlyst) lilla buske så finns info här och här.

Hoppas att det blir en varm och solig helg!

Rosförslag?

Vilken kväll! Fåglarna sjunger och jag gräver för glatta livet. Ok, jag hugger också. Med en yxa, som är så stor att man kan luta sig mot den, försöker jag hugga av de grova rötterna från en gammal, sedan länge fälld björk. Jag hugger i rötterna och man hör en dov duns, samtidigt som det blir en liten skakning i marken. Segt går det, men jag jobbar på till tio i nio, då det blivit så mörkt att jag inte riktigt ser vad jag hugger i. För nu ska stubben bort! Jag har efter mycket velande ändå bestämt mig för att mitt kära rostorn från Rosverkstan ska stå på framsidan bredvid glasverandan. Precis där björken stod en gång i tiden ska tornet stå! Det finns dock nackdelar med denna soliga plats. Jorden är sandig (vilket jag ska förbättra vid plantering), och det är ofta ganska blåsigt. Mitt problem är därför ytterst delikat. Vilken ros ska jag välja? Den ska helst remontera, och inte bli så stor att den tar över tornet helt, för det är så fint så jag vill att det ska synas. Jag har funderat fram och tillbaka över detta hela hösten och vintern, och kommit fram till att jag skulle vilja ha en Leander, men frågan är om den är så vindtålig... Är det någon som har något förslag på vindtåliga, remonterande klätterrosor med inte allt för stora krav på jorden?

I kväll sitter jag här och är lite trött i kroppen, efter en stunds trädgårdsarbete på riktigt, för första gången i år. Underbart! Kram, och ha en riktigt skön vårvecka allihop!

Blåsippsbackar

I dag såg jag det! Ett intensivt blått skimmer inne bland träden, ett par meter från vägen; blåsippor! Så ljuvligt vackra de är, masseffekten är helt överväldigande. Bara att gå in bland träden och titta, känna och njuta.... Inte plocka, hur lockande det än är.

Hoppas att ni också har sett eller kommer att få se blåsippor i år!

Tusen tack hörni!

Tack för alla kommentarer om vad mina mystiska lökar kan tänkas vara för något! Jag har lärt mig en del nytt, och det är det bästa som finns!

1. Tidlösa, som blommar på hösten, får blad på våren. Ska vara tre till fyra och komma upp tidigt.
2. Gamla tulpaner slutar till sist att blomma, och upp kommer bara blad.
3. Kejsarkrona kan ta många år på sig innan de blommar.

Dessa kunskaper kommer att omsättas direkt i trädgården; gamla, icke blommande tulpaner ryker så fort de överdimensionerade bladen dyker upp i år! (Jag har låtit dem vara tidigare, eftersom jag trott att de kanske blommar nästa år....) Beträffande de mystiska lökarna får de vara kvar. Nu har jag ju benkoll på dem, och till hösten får jag veta om det är tidlösa. Om det är kejsarkrona skulle jag bli mycket förvånad. Det finns inte en endaste kejsarkrona i de närmaste trädgårdarna, så var i all värden skulle de ha kommit ifrån. Men det ser onekligen ut som små kejsarkronor på g...... Dessa växter fanns i trädgården till ett hus vi hyrde, innan vi flyttade till vårt nuvarande hus, och jag kan inte säga att jag är så jätteförtjust i dem. De luktar dessutom illa, även för oss människor.

Den här helgen har varit superskön, även om det inte varit strålande sol. Mängder av gammalt bråte har gått upp i rök (bokstavligt talat), och de flesta rabatterna har blivit rensade. Jag har även flyttat en mycket älskad (men illa behandlad) ros; Stanwell Perpetual, och planterat en vitbrokig låg benved bredvid. Jag tror att det kommer att bli bra!

Hoppas att ni också har haft en skön helg!

Någon som vet vad detta är?

Nu skulle jag bli väldigt tacksam om någon av er duktiga trädgårdsmänniskor kunde tala om för mig vad det här är för konstiga lökar. Förra året såg det likadant ut. Det kom upp några stora kraftiga lökblad, men sen kom det inga blommor. Då tänkte jag att det kanske är något som frösått sig och som inte blommar första året. Det finns tidlösa i närheten, men den ser ju inte ut så. Någon enstaka liljekonvalj har jag sett också, men det är det ju inte heller... Vad kan det vara? Funderar på att ta bort dem helt enkelt, för jag tänkte göra i ordning hela rabatten. (Det går i nuläget inte ens att se att det har varit en rabatt... Men, en liten stenkant finns det där - under allt ogräs.) När jag rensade i hörnet för att plantera daggkåpan råkade jag gräva upp ganska stora, avlånga lökar. Trodde att det var tidlösa och petade ner dem igen, men det kanske var dessa växter? Är det någon som vet hur lång tid kan det ta innan nya lökar kommer sig för att blomma? (Antar att det beror på löksort i och för sig...)

Skulle bli väldigt glad om någon av er visste och talade om det för mig!

Mera mässa!

Här kommer ännu fler bilder från Nordiska Trädgårdar! (Vill du se första inlägget med bilder klickar du här.) Jag har ju fotat precis hur mycket som helst, och det är jag jätteglad för. Nu kan jag i lugn och ro gå igenom bilderna och fundera över om jag vill göra någonting liknande. Till exempel så tycker jag att denna enkla pergola vore jättefin att ha som "ingång" till min köksträdgård som jag väl kommer att ha gjort färdig lagom till pensionen ungefär he, he...

Jag blev även påmind om hur läckert det är med turkos mot grönska. Har länge velat ha en turkos bänk i skuggan under ett träd, men nu vill jag faktiskt ha ett helt växthus i turkost också!

Blev lite sugen på att ta fram symaskinen igen, fast naaaäääää. Ligger liksom inte riktigt på den nivån....

Att få pyssla om de små plantor som hängde med hem, och ställa dem i mina nya miniväxthus är härligt kvällsgöra när barnen somnat...

Kram!