Med glitter i håret och plåster på kind... - The Lucia tradition

Så blev det äntligen Lucia och dottern fick lussa för pappa med sitt tärnljus, glitter i håret och så lusselinnet förstås! (Eftersom hon gjorde en rejäl vurpa med pulkan i går hade hon även ett ljusblått Nalle Puh-plåster på kinden.) Lillebrorsan var en något sträv och motvillig tomte i röd pyjamas och en för stor tomteluva. Tidigt, innan maken skulle till jobbet, lussade vi för honom med hembakade lussekatter. Allmän kalabalik uppstod i sängen tills vi förpassade den yngste familjemedlemmen ner i sin spjälsäng igen (som står ca 30 cm från min sida av sängen) med en halv lussebulle som sällskap. Det här blir en given tradition i får familj från och med i år! Fast nästa år behöver jag förhoppningsvis inte ägna halva eftermiddagen till att skrapa bort väl indreglade lussebulle-rester från en spjälsäng...

Lucia-traditionen

Lucia levde i Siracusa på Sicilien för ungefär 1700 år sedan. Hon fick en kristen uppfostran, vilket inte bara var ovanligt utan till och med olagligt på den tiden, men lovades bort till en man som inte delade den kristna tron. När hon vägrade att gifta sig med denne, och dessutom gav hemgiften till de fattiga blev han så rasande att han angav henne. Man försökte bränna henne på bål, men då lågorna inte bet på hennes kropp halshöggs hon till slut på just denna dag som bär hennes namn. I skolan fick jag lära mig att vi firar Lucia till minne av denna modiga unga kvinna. Att det vita lusselinnet står för Lucias rena tro, att ljusen i luciakronan symboliserar elden man försökte bränna henne med (alternativt en gloria) och att det röda midjebandet symboliserar blodet som rann då man halshögg henne.

Men varför är vi svenskar, mig veterligen, de enda i världen som firar Lucia? Att hon inte firas det katolska Italien är väl lite konstigt? Nä, det är förmodligen som med så många andra kristna traditioner i Sverige; de är inte riktigt så kristna som det påstås. Det var svårt att bli av med hednatron i Sverige, och skulle landet bli helt kristet så fick man allt kompromissa lite - fast inte så mycket att någon påve eller så skulle bli misstänksam.

Det är nog så som Lennart Jähkel berättade på SVT i morse, att man firar Lucia för att ta sig igenom årets längsta och farligaste natt, för enligt den gamla kalendern infaller vintersolståndet just denna natt. Detta är enligt folktron en mycket farlig och magisk natt. Det sades att djuren kunde tala, och att de beklagade sin hunger. Människorna däremot behövde inte hungra, för just denna natt brukade en kvinna komma till de som vakade under denna farliga och mörka natt med mat och ljus - i bland i en krona på huvudet.