Höstkrans

I går regnade det och var kallt, men det var ändå jättehärligt att vara ute och göra en dörrkrans. Årets höstkrans innehåller tuja, kvistar från paradisbuske och diverse kvistar med röda bär jag lyckades hitta i utkanterna av trädgården.

Ha en riktigt skön höstsöndag!

Granne med ett rapsfält

Rapsfältet framför vårt hus blommar för fullt! Det är helt ljuvligt att se - för att inte tala om känna lukten av!! En tydlig doft av blommor och honung ligger över hela nejden. Det här får väl ändå ses som ett typexempel på hur härligt det blir när man planterar stora fält av samma växt i sin trädgård. (OK, det här är ju förstås lite maffigare än vad som är normalt.) Nu väntar jag bara på en varm stilla kväll då man kan sitta på balkongen och bara njuta.... Har ni sett hur rapsfält lyser i skymningen? Det nästan fluorescerar....

KRAM!

Stina

Glad Påsk

Hej allihop

och

GLAD PÅSK!

Jag trodde att jag skulle få så mycket tid nu i vår att fixa i trädgården och blogga och sådant, men icke! Fast jag trivs toppen på nytt jobb och har dessutom fått en del "sidouppdrag" som är jättekul så det är helt OK! Fast visst finns det planer för trädgården också! In med fler rosor, bort med fler gamla risbuskar och så lite sköna fester och fikastunder på det. Våren, here I come! (Så fort det blir en stund över så!)

Kram!

Stina

Sticklingförökad ros

Jag har lyckats föröka en ros genom att ta sticklingar! Jag blev väldigt glad när jag såg att lyckats - med båda sticklingarna jag tog! Än så länge är det bara en som har börjat utveckla blad. Den andra trodde jag var stendöd, för så såg det ut. Men när jag skulle slänga den drog jag upp den döda pinnen och under jorden var den högst levande. En liten rotklump och ett fett fint skott som gömde sig under ytan! Skotten tog jag i somras från min systers och hennes sambos gigantiska och förmodligen mycket gamla klätterros som växer utanför lägenheten på en minimal uteplats. Efter en del letande i böcker och på nätet är jag tämligen säker på att det är en Compassion (se bild ovan från clematisonline.co.uk).

Jag var inte särskilt noga med skotten utan kapade dem bara under ett skott som jag sen drog bort. Sticklingarna trycktes ner till hälften i varsin liten kruka med en del köpejord och två delar sandig jord från trädgården. Fram till frosten stod de ute i ett miniväxthus och sedan har de stått på glasverandan där det har varit gott om minusgrader då och då över vintern. Vattnat har jag nog bara gjort en gång på hela vintern...

Det ska bli spännande att se vad som blir av dessa rosor! Enda nackdelen är väl att jag nog inte kan plantera ut dem i trädgården eftersom rotsystemet är samma som rosen ovan jord och förmodligen känsligt för för många minusgrader... ("Ädlare" rosor brukar ju vara ympade på mer tåliga rosarter.) Ja, ja, det får bli "trial and error-principen"....

Trevlig helg!

Stina

Omgjort soffbord

Sätten att göra om gamla möbler är precis hur många som helst! En möbel som jag själv länge har varit väldigt nöjd med är ett gammalt soffbord. Min man hade det när vi flyttade ihop för drygt 10 år sedan, och eftersom jag inte hade något soffbord alls var valet enkelt. Skivan var dock helt förstörd, så om man inte skulle behöva gömma bordet under en duk (vilka jag har allmänt svårt för) så måste man renovera det. När man tittade mycket noga såg man att bordsskivan var uppbyggd av åtta "tårtbitar". Eftersom jag gillar kartor, kompasser och mörka träslag så tänkte jag att man skulle kunna göra skivan lite som en kompassros... Genom att slipa bort lacken och skära skåror i de redan befintliga fogarna plus en ring en bit in i skivan bildades ett mönster. De olika bitarna betsades sedan med fyra olika träfärger; mörkbrunt, körsbär, ljusbrunt och en varm mellanbrun som jag blandade till av de andra tre. Skårorna jag tidigare gjort med en kniv gjorde att betset inte spred sig till närliggande fält. Dessutom blev det mörkt i själva skårorna av betsen. När betsen torkat vaxade jag först bordet ett par gånger med möbelvax. Det blev väldigt snyggt från början, men så fort man satte ett glas på bordet blev det ringar. Inte snyggt och jag blev väldigt besviken, eftersom jag jobbat så mycket med bordet. Krav nummer ett jag har på möbler är att man ska kunna använda dem! Lösningen fick bli att skura bort vaxet igen och linolja in bordet istället. Det har funkat toppen i 10 år, och när skivan ser torr och tråkig ut är det bara att linolja igen. (Det skulle behövas nu. Saken är den att bordet är alldeles för litet för en familj som gärna äter pizza i vardagsrummet framför en film i bland... Alltså vill jag ha ett nytt och större, och då är jag inte lika motiverad att hålla efter det längre.)

Japp, det var vårt soffbord det. Blir det som jag hoppas kommer det snart att förpassas till sidobord - för jag gillar det ändå fortfarande. En del möbler som man renoverat själv blir liksom lite speciella.

Nu har det slutat snöa, huset är städat

och det är dags att gå ut i solen och åka pulka med hela familjen!

Kram till er alla!

Stina

Nya perennfröer

Äntligen är det dags att så igen! Jag gillar att så perenner för då kan man få många plantor av samma sort och man kan experimentera med fler olika perenner. Förra året sådde jag perennfröer till två rabatter längs grusgången upp till glasverandan. En del blev toppen och annat ska flyttas. Mer om det en annan gång. I år fortsätter jag med tåliga perenner i framför allt blå toner. Bland annat har jag hittat alpmartorn och axmalva vilket jag ser fram emot att se hur det går med. Perenna malvor kan vara lite tjuriga med att gro och behöver ofta köldbehandlas. En del behöver även sås djupt för att gro i mörker. Om någon skulle vilja byta fröer vore det jättekul. Mina fröer hittar du här.

Ha det bra alla sköna!

Stina

Äntligen tillbaka!

Hej igen! Nu är jag äntligen färdig men min avhandling (om picornavirus och viral oncolys) som jag kämpat som en galning med de senaste månaderna. Provtrycket har kommit och visst är det ett par ändringar att göra, och sedan är det ju själva disputationen, men nu kan jag äntligen få mitt liv tillbaka! Att börja blogga igen är en självklarhet - för det är ju så roligt!

Här är lite bilder från i somras när familjen reste runt i Skåne. De första bilderna kommer från Marsvinsholm. Jag blev fullständigt förälskad i den förfallna bron som förbinder slottet med parken. Bron är oerhört sliten men så vacker att jag inte brydde mig särskilt mycket om slottet eller konstutställningen i parken. Tänk bara, vilket jobb att göra alla dessa pelare till staketet! Ska man göra något, så ska det göras ordentligt!

Ett annat mindre känt slott är Bjärsjöholm. Det ligger nästan bortglömt och öde vid ett stort jordbruk. När man går in på borggården så är det som att kliva rakt in i en Törnrosa-saga som utspelar sig i Provence.... Snacka om att man skulle kunna anordna en stor grillfest med musik på borggården!

Nu ska jag titta runt hos er lite!

Kram!

Stina

Hemmagjord stenpelare

Hej allihop! Kanske någon noterat att jag inte är särskilt aktiv på bloggen för tillfället. Det beror på att jag just nu är i slutskedet av min doktorering. Det innebär att absolut inga pyssel eller trädgårdsprojekt blir gjora, och blogga hinner jag inte heller. (Jag hade tänkt göra detta inlägg för ett bra tag sen men... Det var ju det där med tiden ja!) Jag vill även passa på att hälsa nya följare välkomna - jag blir jätteglad! Rätt vad det är kommer det till våren att poppa upp inlägg på denna blogg igen...

Här kommer en bild på säsongens sista lilla projekt för min del; en "hemma-murad" sten-pelare. Den var jättelätt att göra, men måste göras i två steg. En riktigt stor trädgårdssten utgör "botten", sen ligger det fyra vanliga kvadratiska trädgårdsplattor på den med lite bruk mellan alla plattor så att det "klistras" ihop. När detta är gjort, "klär man in den" i murbruk och bygger upp en sluttande kant på "foten" av murbruk. Denna får sedan torka ett dygn innan man gör top-delen. (Detta för att kunna göra en motsvarande sluttande kant under top-plattan. Om inte nederdelen torkat kommer droppande murbruk förstöra den. När den är torr är det bara att borsta bort klumparna innan de torkar.) Slutligen gör man alltså top-plattan (i vårt fall tre ganska stora klinkersplattor på varandra) och gör en sluttande kant under. Ta-da! En "antik" stenpelare som endast kostat ett par tior i material.

Hoppas att ni alla har en mysig höst med mycket stearinljus, röda höstlöv och soliga förmiddagar! Vi ses igen om ett tag - då ska jag titta in hos er också... Hoppas också att ni har överseende med att jag inte besökt er på länge.

Slutligen kommer här en liten fundering:

Det är viktigt att ha en stadig grund att stå på,

men med en hundskit under skon halkar man lik förbannat!

Kram allihop!

Stina

Étude - den perfekta rosen för mitt rostorn!

Äntligen har jag hittat den perfekta rosen för mitt rostorn Prinsessa från Rosverkstan! (Jag har målat det i en silvergrön nyans som matchar vårt hus.) Étude betyder "studie" på franska och namnet passar verkligen. Tittar man noga så kan man finna både silver, rosa, rött, karmin och aprikos i de välfyllda stora blommorna. Trots att doften inte är så stark är det en smått överväldigande ros.

Jag hoppas att den kommer att funka, det händer ju att det blåser rätt så bra på platsen, men den har i alla fall fått massor med rosjord och solen ligger på nästan hela dagen. Den kan bli 2,5 m hög och 1,5 meter bred och borde alltså inte ta över tornet fullständigt - jag vill ju att det ska synas! New Dawn är förälder, och liksom den remonterar även Étude. Runt tornet växer även två Mme Boll. Dessa portlandrosor blir inte allt för höga och är starkt rosa med en dragning åt lila. (Hoppas att nyanserna funkar ihop...)

När jag planterade rabatten i våras petade jag i vad jag hade till hands, vilket medfört att jag kommer få ändra en hel del på perenn-sidan, men det finns i alla fall ingen bar jord... Måste plantera lite lavendel när monstersommarljusen är borta, inte anade jag att dessa skira små sötingar skulle växa sig mer än meterlånga och kasta sig över alla andra växter.

Ursäkta att jag inte tittar in hos er så mycket nu under sommaren, men det är ju så mycket annat man vill göra. Mörka myskvällar framför datorn kommer - snabbare än man anar!

Kram!

Stina

Alchymist

Vid havet i Kristianopel blommade den här vackra doftande rosen vid midsommar. Det är en Alchymist och en av de vackraste rosor jag någonsin sett. På Flora Linnea kan man läsa att det är en engångsblommande klätterros/rambler från Kordes som blir 2,5 m hög och går att odla upp till zon 4. Den åker direkt upp på min önskelista!

Det regnar, men än är det sommar!

Kram, Stina

Min absoluta älsklingsträdgård

Vid havet utanför Göteborg ligger farmors sommarställe och den vackraste trädgård jag vet. Där var jag mycket på somrarna när jag var liten, och det är nog faktiskt där som mitt eget intresse för trädgård först vaknade.

Nepeta och stäppsalvia är vackert tillsammans,

och letar sig gärna ut genom sprickor i murarna.

Trädgården är uppbyggd i terasser som sluttar ner mot en havsvik med en liten småbåtshamn. På båda sidorna reser sig bergknallar som ramar in trädgården. I kombination med huset och ett högt staket gör bergen att det nästan alltid är ganska så lugnt i trädgården, även om det annars är en ganska så blåsig plats. Om man sitter på husets lilla förstukvist, kan man blicka ut över hela trädgården, båthuset och även skymta vattnet och en gammal fiskebåt i trä mellan träden....

New Dawn klättrar upp för en av bergssidorna.

Nere vid bryggan integreras en liten rabatt fint med berget.

Farmors favoritfärg är blått och det syns tydligt i hela trädgården. På senare år har det även smugit sig in röda vallmor som skapar en skönt busig kontrast till de välordnade murarna.

Det är farmors pappa som anlagt hela trädgården, murat alla murar och lagt alla gångar. Stenarna fanns på tomten, och han har verkligen lyckats göra det bästa av vad som fanns på platsen. Farmor har berättat att han älskade att lägga sten och rulla stora stenbummlingar. Han satte ryggen mot dem och tog spjärn med benen. Den här trädgården är utan tvekan min största inspirationskälla vad gäller trädgård. Jag tycker att den är ett ypperligt exempel på vad som kan skapas när man utgår ifrån vad som finns på plats och utnyttjar de naturliga förutsättningarna.

På väg ner till bryggan går man förbi en doftande honungsros, som nästan helt tagit över

ett gammalt äppelträd och nu letar sig vidare upp för berget.

Lichtkönigin Lucia lyser verkligen upp, och doftar helt ljuvligt...

(Remonterar gör den också, står alltså givetvis på önskelistan!)

För att komma till den terasserade delen av trädgården går man igenom detta vackra spjälstaket där en klätterhortensia huserar fritt. Staketet har "alltid" funnits där och bidrar starkt till trädgårdens karaktär. Nu är det dags för skrapning och målning igen, men visst är det vackert när det är lite slitet också?

Hoppas att ni också har ett smultronställe

någonstans att ständigt återkomma till!

Kram!

Rose de Rescht

Nu blommar Rose de Rescht, uppkallade efter en stad i Persien, för fullt. Det är en gammal, klassisk ros (höstdamascena, buskros) som remonterar och doftar helt underbart. Den planterades förra våren och verkar trivas utmärkt! (Men så har den också fått massor med rosjord vid planteringen och ett bra, vindskyddat läge med eftermiddags- och kvällssol.) I år har den blivit nästan en meter hög, och jag hoppas på lite till nästa år. (Den kan bli upp åt 1,5 m.) Framför rosen växer stäppsalvia och lavendel. Rose de Rescht och lavendel planterades precis vid glasverandatrappan så att man ska kunna sitta där med en kopp te på kvällarna och bara dofta.....

Kram!

Rosa fluff och silvervita mattor

När paradisbusken blommar är den trädgårdens absoluta medelpunkt. Att en het eftermiddag kunna gå in under ett rosa valv och sätta sig i skuggan och titta ut under de blomtyngda grenarna är ren livskvalitet! Jag kan inte nog rekommendera att klippa till den annars ganska risiga busken så att den blir som en gigantisk plym. Att den dessutom växer där det är riktigt näringsfattigt och torrt gör det ju inte sämre precis...

Nu blommar också silverarven, en fantastisk marktäckare i soliga, lite torra lägen. (Den växer även bra i skugga, men kan där bli lite väl hög för sitt eget bästa.) Eftersom den är så lätt att föröka (ta en reva och gräv ner halva) så kommer den snart vara min trädgårds vanligaste perenn - förutom lavendel förstås.

För övrigt så håller jag mest på och gräver nya perennrabatter. Det är både mycket och tungt jobb, men i morgon kommer grus och sten - då blir det i alla fall omväxling i skottkärran!

Kram!